Crash and Burn

Jag önskar jag var lika lyklig som jag var för ett tag sen, typ som i våras. Allt var spännande med dig. Men nu blir jag irriterad för minsta lilla. Det är inte bara dig jag blir irriterad på utan egentligen är det på alla. Alltid är det något som gör mig irriterad. Men du provocerar alltid mig till max. Du vet vilka knappar du ska trycka på för att få mig att bli sur. Duktigt. Usch, nu känner jag mig ledsen, vill gråta. Varför bror allting oftast på dig? Det är en fråga jag ofta ställt mig själv, undra när jag får var på den? Jag tycker ju liksom om dig så mycket. Ibland får man respons och ibland inte. Uppskattning, vad är det? Har du någon aning om det? Tror inte det va..

Jag orkar inte mer

Jag kommer dö, eller något. Vet inte hur länge jag kommer orka med detta. Varför gör jag det ens? Du är ju bara helt dum i huvet! JAG HATAR DIIIIIIIG!!

Oh, sunday morning

Whats gonna happen in Karlstad stays in Karlstad. Och de man inte vet behöver man inte veta. Är det så här det kommer sluta? Jag har ingen lust och göra saker bakom ryggen på dig, nej de har jag inte. Jag har inte lust att gå och fundera på vad du gör heller, de börjar bli för jobbigt känner jag. Jag mår inte heller bättre av att grubbla över dig heller. För hur skulle jag må bra till slut då? Jag var stark igår kväll, då ska jag fanimej fortsätta vara det också :)

En ny start..

Tänkt att det var kanske dags att börja skriva här, förhoppningsvis så har folk glömt bort den här bloggen. Kanske någon enstaka kommer hitta tillbaks. Men den här bloggen vet vissa inte om. För här skulle jag vilja skriva av mig om lite sånt som jag inte vill att vissa skall läsa.

Men vi kan börja så här: Hur mår jag? Jag mår väl inte värst bra. Det har jag inte gjort ett tag och jag vet inte ritigt hur jag ska göra för att nå toppen igen som jag mådde i våras. Du hjälpte mig till att må bättre efter allt bråk jag hade med annat folk. Du fick mig att känna mig omtyckt. Det gör du fortfarande när det är bara du och jag. Men när vi träffar våra vänner så känner jag dig inte, då är du en bekant. Eller när jag är själv så kommer alla tankar jag inte vill ha, eller jag får höra en massa snack som jag inte vill höra. Jag har redan fått höra "vad var det jag sa" en gång och det räckte gott och väl. Jag mår inte bättre av detta. Vad ska jag göra för att bli glad igen och känna lycka? För jag vill ju inte mista dig. Varför skall en massa annat folk lägga sig i något det inte har med att göra? Låt mig få leva mitt egna liv, ni gör saker och ting inte bättre fast ni tror ni gör det. Fan och jag tycker så mycket om dig men jag mår ju inte bra heller. Hur ska jag göra? Hjälp :(